Välkommen

Här inne så berättar vi och delar med oss av vårat liv med Hamiltonstövaren SJCH NOJCH SUCH Topsygårdens Iso.
Vi delar med oss framförallt av våra jaktliga äventyr, men även av det vardagliga livet.
Du är välkommen att följa våra äventyr, och tveka inte att fråga om det är något du undrar över!


tisdag 8 december 2015

Vi lever

Ja man kan nog undra om vi gått å dött, men så är inte fallet utan det har varit en hektisk tid för hussen med julbord och mycket jobb rent allmänt så iso har haft en rejäl viloperiod, alldeles för lång.
Men idag så åkte vi med gammelhusse till Härnösand på lite vinst eller förlust då föret är under all kritik med hård snö å skare på de flesta håll, chansen låg vid att de skulle vara minimalt med snö vid kusten, men tyvärr så låg de snö även där om än ett väldigt tunt lager och mest på öppna platser. Normalt hade jag kanske inte släppt men iso var så illa tvungen att få springa av sig, så på med sockar fram och så gick vi i ett område där jag inte trodde särskillt mycket på slag, men efter ett tag så la han de långa benet framför de andra å drog iväg 1km ca och kom givetvis på slag där, tog tid att få jösse att gå lös då det allra troligast luktade otroligt dåligt där de inte var barmark, och tillslut var också haren på benen och även i drevet märktes de att de luktade bra i skogen då han fick bra tryck och ett härligt tvåtonigt skall med fin klang så gammelhusse hörde han från bilen nästan 2km bort. Men på bergen som var snö och isbelagda där gick de betydligt sämre så blev nå kortare tappter lite här å var, han höll igång den i kanske 80min innan den försvann på samma ställe som ifjol och året innan det, samma svängar inne på grannmarken och stopp i samma brant på berget med stenbumlingar, hörde hur han drev idag, blev tyst den pendlade det mellan 378-379m under 5-10 min, jag gick närmare och 30-40 m ifrån ropade jag på honom då kom han till mig och jag kopplade och vi tog den uppfriskande promenaden hem på 2km över bergen.
Men en liten rekning av kroppen för oss båda och strumporna satt så fint kvar och haren mådde bra då det bar han fint där de var lite snö.
Men nu må vi vänta på lite före, sällan man önskar snö men nu kan den komma.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar