Välkommen

Här inne så berättar vi och delar med oss av vårat liv med Hamiltonstövaren SJCH NOJCH SUCH Topsygårdens Iso.
Vi delar med oss framförallt av våra jaktliga äventyr, men även av det vardagliga livet.
Du är välkommen att följa våra äventyr, och tveka inte att fråga om det är något du undrar över!


söndag 16 mars 2014

Den andra mården i år!

Efter att skogsfågelbeståndet rasat markant sista åren samt att föryngringen bland hararna vart klen medans  mård och rävspåren ökat, så bestämde jag mig för att prova fånga några mårdar för att lätta upp lite för fågel och hare då mården är en stor predator på framförallt fågelägg.
Så en hane och en hona med 1,5km avstånd mellan fångstplatserna har det blivit efter årskiftet.
Detta skinn skall beredas och bytas in i jaktstugan där det hänger ett mårdskinn från -70 talet som börjar bli rejält solblekt och slitet.

fredag 7 mars 2014

Säsongen 2013

Säsongen är slut och det är lägligt att summera, som för de flesta så är säsongerna lite upp och ner, så även för oss. Inledningen på säsongen var som ett enda stort slagarbete kändes det som och jag började ana att nåt hänt med harstammen då det var glest mellan slagen, slagen var dessutom väldigt stora, kilometer långa i alla riktningar. Det blev således lite drevtid på förhösten men jag ville ändå starta Iso på zonproven då jag i förstahand ville ta elitettan med honom. Första dagen hade han sånt där härligt driv, okänd mark men han hade ett härligt driv och tempo i söket, 2,5mil första timmarna minns jag att jag hade på gps. Vi kom tillslut på slag och det kom även en mindre hare på benen. Haren besökte vägen frekvent och gick på begränsat område. Han löste några kortare vägtappter på ett fint vis, där han efter att sökt av ena sidan vägen några hundra meter, går över och tar diket på motsatta sidan och vi får se när han kör näsan i baken på haren och ett härligt påstick som sen följer i en bukt i samma sväng som tidigare över en ås. När vi sen sitter på vägen och ser haren komma ut långt bort efter vägen med riktning mot oss, för att stanna en meter ifrån mig och domaren på vägen och sen hoppa upp i samma område igen, iso kommer ut på vägen och driver vägen fram till oss, slår stopp, och en snäv ring runt oss innan han prickar avhoppet och domaren säger att -nu går det fullt! Sekunden senare tystnar iso och dagen är över. Total dötapp inne i buktområdet, trycktappt eller krypin är svårt att säga.
Jag hade nästan 6mil på gps på iso då om jag inte mins helt fel och han var rejält kantig andra dagen, iom det så var han också betydligt snävare i söket vilket han tyvärr blir när han har krämpor (hans akilleshäl) vi fick gå hela förmiddagen innan vi kom på "dåliga" slag i solskenet på em, men han hittade inget utspår efter flera timmars slagarbete. "Tur drabbar bingotanter en gång i halvåret" inte drabbar det Iso på prov särskillt ofta, det har vi lärt oss, snarare tvärtom får han sällan visa vad jag vet att han kan vilket kan kännas lite tråkigt. Men en riktigt bra hund med det där extra drivet är mindre beroende av tur och där är största skillnaden. Sen har väl jag i ärlighetens namn inte "matchat" honom särskilt ultimat då jag gått när jag haft ledigt och inte kollat dagar så noga till och från.
Hur som helst så ramlade iso med till KM i Sollefteå sent om sidor helgen efter, vi som inte trodde vi skulle komma med jagade som vanligt Ons och Tor dagarna där emellan, för att på Tor kväll få beskedet om att vi kommit med på KM efter sen strykning. In i bilen på Fredag och upp till Sollefteå, Iso som fortsatt hade haft svårt med slagarbetet, fick inte upp "tack och lov" Ons och tor då det skulle bli elitprov lör och sön. Lördagen började bra med tidigt slag och relativt snabbt upptag, gick bra nån vända och jag tyckte mig höra att "rätta trycket" i drevet var där, när han brukar prestera som bäst, men haren for långt och ner på nybrytna vägar och där blev det stopp, efter dötapp kopplar jag iso och vi gör en förflyttning, han börjar dra i vind i kopplet där vi tänkt släppa och jag släpper honom, han drar som en raket och det tar bara nån minut så kommer ett rivigt påstick..med mycket älgspår var jag säker på älg, men han skäller aldrig mer än nåt enstaka skall på älg och följer inte mer än 50meter. Och älg var det inte för lite senare kommer en liten 3e kullare upp på vägsystemet med nybrytna vägar och där tänkte han hålla till, iso hade halvdålig koll på haren kändes det som, och jag kände inte riktigt igen honom. Blev ett tredje pris efter ett påstick och vi ser haren komma som en katapult ur skogen och dra vägen så gruset rykte sen var dagen slut tyvärr. Dag två kom vi på en ruta där det vart dåligt med slag dag ett. Iso sökte ok, men inte mer än så efter ytterligare en dag med 5 mil på torra grusvägar, han hade inga blesyrer på tassarna alls men väldigt öm, skrek som en gris när jag tog i tassarna på morgonen (han är en liten primadonna på det viset) hur som helst så kom han på nåt som luktade svagt på ett berg sent på dagen men det ledde ingen vart "som vanligt" den första delen av säsongen. Vi bröt och for hem, jag lämnade Iso i Härnösand och åkte till Tennerifa för att slicka såren en vecka.
Vi gjorde nån jakt med Iso men det gick ingenting just, "sista" dagen släppte vi och han vägrade söka, for efter vägarna och ville inte lämna oss. Jag fick nog, ringde veterinären från skogen och for dit samma dag, tilläggas skall att han under stor del av hösten nyst och vart rinnig i nosen, och nu rann det stora droppar ur näsan på honom påväg till veterinären. Vi kollade hjärta mm men allt såg bra ut, jag fick Advocate (mot noskvalster) och vi vilade 1,5 vecka. Släppte sen Iso med spänning och han försvann, såg han kommit på slag och kort stund senare kom upptaget. 3,5 timme senare kopplade jag på kort tappt då hade det i princip gått tapptfritt och vi hade sett haren flera gånger utan att komma till skott.
Sådär fortsatte det, kanonjakter, han drev barmarken jättebra och många gånger med mer än 120 minuter effektiv drevtid. Vi sköt några harar och vi började närma oss tiden då snön börjar göra sitt intågande. Jag ville ha en barmarks tvåa på honom för att kunna starta elit på snö om läget fanns, så sagt och gjort så anmälde jag ett rörligt elitprov på vinst och förlust. Första dagen gick han på slag från morgon till em utan att kunna resa, han nötte dock på otroligt bra på slaget/slagen hela tiden innan han sent om sidor bokstavlingen körde näsan rakt in i röven på en hare och jakten var igång, han körde haren bra som gick väldigt snävt, när klockan var 15.40 ca så hade han 112min drevtid och trycktappt inne i blöttslyområde. Kl slog 16 och vi bröt provet med 2an bärjad, 16.01 skrek han till inne i slyn och drevet gick för fulla muggar igen, mörkt hade det blivit och jag fick gå in och koppla på fullt drev. Tiden satt stopp för 1a pris den dagen tyvärr. Dag 2 hade jag stora förhoppningar på en mark vi besökt och gästjagat på vid några tillfällen och där det alltid gått fullt när vi haft hare på benen. Låg dessutom snö där och jag hade väldigt goda förhoppningar. Iso kantig och tyvärr ganska oinspirerad (akilleshälen, trycket, inte max jaktlust tyvärr) han kom dock på slag och då blir jaktlusten alltid mycket bra. Reste haren efter struligt upptag som följdes av nytt påstick, som gick i vid bukt med riktigt bra tryck, vi stod på en ås och jag var till 90 % säker, nu händer det! Han blir JCH idag, i samma veva märker jag att det drar rakt åt det håll vi hade varit på vid ett tillfälle tidigare på hösten då han fick total dötapp innan vid ett bäckområde i gammalskog efter bara 10 min drev och mycket riktigt, totalt tyst på samma ställe bara att haren kom från andra hållet....nej nej nej...så var den dagen förstörd..ett knappt 3e pris och en elit 3a. Vi jagade på lite mindre än föregående år,  och med snön kom begränsingar med skarpt före även om vi hade några riktigt bra jakter då han körde dom enstaka harar som fanns riktigt bra stundtals.
Jag bestämde mig för att köra ett elitprov till på snö då han gick bra och jag vet att vi ok före så är chansen stor att han driver 120 om han får upp. Hade två dagar ledigt, då skulle det köras. Pratade med folk i Ånge och marker och före fanns, hade en ruta hos Kjell Norberg där det skulle finnas hare och föret var bra, Göran Olgarsson skulle bedöma. Verkade dock lite lurigt att hitta en bra ruta dag 2 där uppe, fanns ett alt att gå på Görans mark dag 2 med annan domare. Men då föret verkade ok uppe på Valters marker i ljustorp med bekräftande att hararna vart uppe så tog jag det dag 1 som provområde, verkade bli ok väder. Kommer upp och vädret är helt ok, snön är kall och inte isig. Vi går nån timme där dom haft upp hare på prov dagarna innan, men inte ett slag, inte ett spår. Går mot vägen och ser iso markera nere i en kurva och drar iväg, perfekt tänkte vi, nu blir det jakt och hoppet tändes. Men när han avancerat 1,5km på slaget och kommit ut på bilväg fick vi åka runt och koppla, det hade då börjat regna och det var ishinner i harspåren och snön som var lös på morgonen hade nu en hård hinna. Släppte om Iso som troligtvis sträckt sig i en uttorkad damm med svallis där haren varit och var nu halt på höger fram. Gick en tur med honom men inga harspår och iso var inge ivrig att söka. Bara avbryta och ställa in dag 2. I Ånge på den rutan vi skulle gått hade föret varit dessto bättre och 3 dagar i följd tog unghundar 1a pris. Vi skulle givetvis inte chansat hemma utan farit till Ånge båda dagarna. Men det är som vanligt inget flyt. Och vi la i princip ner säsongen...måste samla kraft, har inte jag roligt i skogen har inte Iso roligt i skogen. Jag måste nog även inse att när han inte är 100% laddad måste jag gå med honom precis som när han var unghund, delvis mitt eget "fel" i injagningen att jag inte nötte ut honom mer så han blev mer självständig. Men samtidigt så är han ju alltid, skulle jag vilja påstå tillräckligt självständig när han fått vila 1 dag mellan jakterna eller om han inte har ont någonstans. Han är bra på det viset att jag kan jaga med honom även om jag har en tid att passa, behöver inte bekymra mig om att bli kvar i skogen halva natten. Det värderar jag ganska högt och ger oss betydligt fler jakttillfällen då jag ofta släpper innan jobbet. Med 5mil till marken så var väl tålamodet mindre under injagningen, då man ville ha lite resultat snabbare när man la så mycket tid i bil och bensinpengar. Men än är man ung som stövarjägare även om man vart med sen barn och erfarenheterna med Iso för vi med oss på nästa förmåga som kommer efter honom. Dock skall jag försöka göra Iso till champion då det är roligt att starta samt att jag vet som jag sagt så många gånger förr att han kan så betydligt mycket mer än han fått visa på många prov han gått. Förra vintern, början på denna säsong gick Iso dock som en maskin på snön, han körde hararna otroligt bra med härlig skallgivning som jag skrivit flera gånger förr och efter 5jaktdagar dagar i rad då han drivit 120 (0) och mer så fick vi sätta dit första 1an på jaktrprov med 6e jaktdagen i rad som han drev 120 (0) och för det fick jag reda på igår så blir han inskriven i priset "hamiltonpokalen" som finns i Västernorrlandsstövarklubb (för Priset utdelas till provens bästa hund som erövrat högsta poäng dock minst 1:a pris.) Iso hade 120 (63) om jag inte mins fel. Vart en sån där klockren jakt som vi haft månaden innan och att det fick ge resultat var väldigt kul. Sen att det var i Februari och på bra före är ju som det är, inte lika hög status som barmark, men han har gått lika bra då när föret vart bra så jag ser det lite som ett bevis på hans högsta nivå. Tyvärr är lägsta nivån lite för låg men det har jag pratat om tillräckligt nu. Tror inte han är ensam om det men få "skriker" det väl rätt ut som jag gör :-) haha.
En upp och ner säsong som sagt, vi fick avrunda med ett andra CK och Reserv Cert i övik nu i Februari och det känns ju lovande inför sommaren att han skall bli fullcertat redan i maj förhoppningsvis.
Sen ska vi nog tusan ta vår elit etta nästa år, jag har bestämt att han skall tränas hårdare i sommar än tidigare för att ha honom riktigt igång, sen borde jag köra honom hårdare i skogen än vad jag gjort tidigare i hans liv, han får många släpp men ytterst sällan får han gå fulla dagar då man har så mycket annat som skall hinnas med på sidan av jakten, detta ligger nog också honom i fatet, han är inte van att köra morgon till kväll flera dagar i veckan.
Aja, nu får summeringen vara till ändå för detta jaktåret, har ju redan gjort en i videoformat så det här blev en komplettering.

Vi fortsätter givetvis att uppdatera bloggen med lite mellanrum.
/Ha de stövarvänner!