Angående pågående dialog om slopad jakt på rådjur i Gävleborgs län på grund av lodjurstammen storlek.
Som ungjägare och uppfödd i norra hälsinglands jordbrukssamhällen blir jag förskräckt när jag hör hur dialogen går i viltdelegationen, för det första blirman frågande vad som kommer härnäst i den Svenska rovdjurs politikens farvatten, slopad älgjakt i Värmland och Dalarna? Förbud på hare och skogsfågel i Örebro och Västra Götaland? Inget för er i denna delegation att svara på, men det är tankar som kommer upp, och som man i andra länder inom miljörörelsen malligt erkänner att det är det bestämda målet med påtryckningar om fler rovdjur i skogarna.
Vi kan börja med att fundera på varför man bosätter sig mellan tex Hassela och Bergsjö i norra hälsingland? Många för att det är deras uppväxtplats där jordbruket och framförallt jakten och fisket speglat livet rakt igenom, vad jag förstår är det inte för dom flådiga biograferna och den enorma karriärs möjligheten, utan just för att man utanför jobbet som i de flesta fall kräver flera mils pendling och att man har jakten och fisket som en stor del av livet.
Man utfodrar för att hjälpa tex rådjursstammarna under dom svåra vintrar som varit, det är en helt naturlig del av jakten.
Man lever livet i skog och mark, man vet var djuren har sin gång och hur dom lokala stammarna ser ut och mår och anpassar jakten efter rådande förhållanden, en balans mellan bytesdjur och predatorer är en självklarhet, men människan har sin självklara rätt att räknas in som en av predatorerna, vilket innebär att bytesdjuren måste finnas både för människa och lodjur, björn, eller varg.
Men tar ni jakten ifrån oss måste man nog kallt räkna med att man även tar bort en stor del av lusten för att stöd utfodra djuren, eller för den delen ha djur på bete för att hålla landskapen öppna vilket är en nog så stor del i att berika den biologiska mångfalden som man så gärna svänger sig med i dessa dagar, men en växt har inte längre samma värde som ett rovdjur för miljökretsarna, inget har snart samma värde som ett rovdjur, det är iaf min och många andras känsla när man ser hur vi utformar det "nya" Sverige.
Att besluta över människors liv på detta sätt är en skrämmande väg, att ta jakten från dom människor som bor i dessa små byar är som att ta deras liv ifrån dem, med allt som det medför.
Det är en försvindlande liten del av människans tid som vi inte har varit helt beroende av vad naturen givit oss, det är ett brott mot mänskligheten att på bråkdelen av en sekund ta deras rätt till brukanderätten av naturen.
En stor mängd av de människor som bor längs den sträcka jag nämt har ett årligt protein intag på med all säkerhet 80% från naturen.
Är det en positiv utveckling då dessa 80% skall bytas till tex importerat griskött från Danmark för att några människor och några högt uppsatta i Bryssel tycker att rovdjuren nu skall få ta över?
Våra jakthundsraser dör sakta bort, raser som i många fall är helt unika i norden, till stordel pågrund av förd rovdjurspolitik hur än gärna "miljörörelsen/rovdjursrörelsen" vill hävda annat.
Inte heller dessa raser skall visas hänsyn när skogen skall fyllas med rovdjur.
När ledande politiker inte ser hur människor far illa ute i byggderna och deras liv raseras så ber jag er som skall vara folkets förlängda arm mot toppstyrande politiker att se till oss som lever vårt liv i naturen och skördar dess överskott som vi människor gjort i alla tider.
Vi har aldrig haft så starka rovdjurstammar som idag men ändock skall dom fortsätta att växa för att tillfredställa filosofiska drömmare och betala "forskares" löner.
Som uppfödd i ett jägarhem där generation efter generation jagat har jag nu uppfyllt min största barndomsdröm att skaffa mig min första helt egna stövare för att med han kunna dela många stunder i skogen och leva det liv som betyder mest för mig utöver min familj, men idag kan jag snart inte förverkliga min dröm i hälsinglands skogar, att släppa en hund bland varg och lo är en omöjlighet om man vill ha sin hund i livet, men vad får hans liv för mening när han inte brukas till det han i flera hundra år är avlad till att göra?
Slutligen ber jag er att ompröva detta beslut och se till de människor som har jakten som sitt liv och de övriga djurstammar, framförallt rådjuren som av det samlade predator trycket kommer att kollapsa, ett lodjur kan inte förvalta en rådjurstam, dom äter ett område tomt och drar sen till nästa tills både rådjuren försvunnit och sen lodjuren åter kollapsar för att födotillgången försvunnit.
Man måste anpassa lodjursstammarna efter rådjursstammarna och övriga predatorers inverkan, även inräknat människan som en del av deras naturliga rättighet att ta del av naturens resurser! INTE TVÄRTOM!
MVH// Peter Rönnqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar